Vårt Paradis på jorden i höstskrud

Vårt Paradis på jorden i höstskrud
Välkommen att titta in, när du har vägen förbi Skara. Förvarna så vi finns hemma tel: 073 - 774 80 00 -------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mailadress: Byt ut & mot @

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- karinstellanolsson&hotmail.com ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

måndag 13 oktober 2008

Souvenirer och sand finns överalt

Nu var det dags att se om det fanns några Souvenirer att köpa med hem till Sverige.



Gatuförsäljare fanns överallt på gator och torg, så alla köplustna medresenärer kunde välja och vraka hur mycket som helst.

Titta uppe till vänter på de vackra girafferna. Dessa ville många ha men problemet var att få dem hela med på flyget så det blev ingen köpt.



För dessa 2 träfigurer började priset per styck på 6000 Rand som motsvarar ca 4800:- Skr. Sedan övergick priset till 500 EURO och det sista budet jag hörde var 400 US dollar. Inte lätt att hänga med i prutandet när vallutorna växlar lika fort som nya priser ges.


Nej, nog med pryttlar och pinaler som man ändå inte har någon användning av. Mera sand ville Guiden visa. Så varför då inte titta på något av det mäktigaste han kunde hitta på.


Dune 7, Världens 7:e högsta sanddyn måste utmanas av några tappra klättrare.


Några fick ge upp på halva vägen, det var minnsan inte så lätt som det såg ut nerifrån, att klättra 130 meter i ren sand. 8 stycken ur sällskapet nådde dock mödosamt toppen.

Jag försökte inte ens måste jag tillstå. 25 grader varm i luften och en molnfri himmel gör att sanden blir MYCKET het och torr. Stellan klättrade halva vägen och tömde sedan 3 kg sand ur varje sko :o)


Namibia har många Karakulafår och därför var det passande att titta in på en liten fabrik.
Färgning av Karakulaullen skedde utomhus som tur var, för doften var stark av färgämnen.


Kardningen gick inte längre till så här men föreståndaren var stolt över att kunna visa hur de gjorde förr när de fick veva kardan för hand.



Spann gjorde de därimot fortfarande för hand. Inga maskiner lyckades få till den jämna kvalliten som krävdes för att göra de fina mattorna de också sålde.

Inga kvinnor fick spinna, utan bara de flinkaste männen fick detta ansvarsfulla jobb.


Efter spinningen tvättades garnet och hängdes på tork under bar himmel. Ingen större risk för regn som kunde förstöra prosessen. Detta året hade de bara fått 6m.m. regn hitills och nu var sommaren på väg.


Underbara mattor tillverkades i fabriken. Ville man ha en matta med ett favoritmotiv var det bara att skicka ett foto. Denna vackra tavla skulle skickas till Canada så snart den var färdig.

Vacker dam som stolt visade ett motiv av Dune 7 och en Kudu? Inte så säker på de Afrikanska djuren.


Kvällen avslutades sedan under bar himmel. En lokal grupp underhöll till vedeldars sprakande. De ljusprickar som syns i bakgrunden är papperspåsar fyld med sand och ett ljus. Dessa fanns i mängder utställda uppe på klippväggarna som omgärdade sänkan där vi satt och njöt. Går inte att få till på kort men det var helt magiskt.


På väg tillbaka till hotellet stannade vi till mitt i öknen och tittade på stjärnorna. ALDRIG har jag sett vintergatan så vit och stark. Och MÅNEN den har ramlat ner till en skål!!!



7 kommentarer:

Ing-Marie sa...

Nu ser jag att ni varit i afrika ibland många mörkhyade människor.Va det inte några killar som handlade halsband med sig hem. Dom va kanske bkyga ;-) Tog inte Stellan med lite sand hem när han ändå hade så mycket i skorna. Det kunde du ju haft värmeljus stått i nu när mörkret kommer. Månen va häftig har aldrig tänkt att det blir så på (nästan) andra sidan klotet.

Gabriella sa...

Ja pappa var säkerligen en av dem som skulle sig på att prova att bestiga ett berg av sand. Han är näst längst ner i raden tror jag mig se. Jättefina bilder och månen skulle jag oxå ha velat se sådär!
//Dotter i Japan

Linda Lunda sa...

Störtskönt!
vilken resa!

Karin SKARA sa...

Ing-Marie:
Men inte tror du väll att jag luras heller? Halsbanden var inte så intresanta, därimot hur mycket lera den lille killen fick i munnen när han blev hungrig :o)
Nog kom det med sand hem alltid, ALLT är sandigt efter denna turen.
Månen var ljuvlig och mystisk, helt knasigt att se den så. Först trodde vi det var moln eller någon månförmörkelse på gång.
Karin //

Karin SKARA sa...

Gabriella:
Du har så rätt så gumman.
Din lilla pappa försökte men gav upp på halva vägen vilket jag uppskattade, det var inte mycket flås kvar i dom som klarade sig upp på toppen. Det var jobbigare att gå istället för att rulla ner igen, sa de som kom högre upp. Mycket svårt att hålla balansen.
mamma Karin //

Karin SKARA sa...

Linda Lunda:
Jodu det var ett äventyr vill jag lova och trippen är inte över ännu. Mer spänning kommer om du vill följa resan vidare.
Karin //

Ninni sa...

Ser på månen att du varit på min sida av ekvatorn:-)Vilken fantastisk 50-årspresent! En sån upplevelse...ska fortsätta läsa igenom allt!Gillar verkligen bilderna på all sand med den lilla strimman himmel ovanför!
Ha det bra!
Kram Ninni