Tack för allt du lärde mig, när jag kom som envis och obstinat 17 åring till familjen.
Aldrig ett ont ord över dina läppar, endast en litet suck och en lätt skakning på huvudet.
Du stöttade alla i vått och tort, hur tokiga hyss vi än hittade på.
Du fann alltid ut en bra lösning, på problemen som uppstog.
Vi lärde oss av dina kloka råd, att bli självständiga, vuxna människor, som alltid tar ansvar för våra handlingar och står för det vi gör och säger.
Mina älsklingsblommor vill jag ge dig idag.
Hostan, för den är styv och ståtlig, precis som du.
Dagliljan, för att du lärde mig att man aldrig skulle bära bedrövelser, mer än en dag.
Riddarsporren, för att den är så grasil och svävar som på moln, du sa alltid:
-Ingenting är ouppnåligt, sikta mot månen, så når du åtminstonde trädtopparna och skulle du inte ens nå dit, har du åtminstonde försökt.
FARVÄL KÄRASTE FASTER EIVOR!
Jag kommer aldrig att glömma dig, eller dina kloka råd!
